Internetleda

[en skröna i tiden]

Ett stråk av Internet-leda sveper över landet för närvarande. Spridda skurar av apati, självrannsakan och förtvivlan följer i dess spår. Situationen i de drabbade områdena betecknas som stabil, dvs varken kritisk eller katastrofal. Trots att ingen omedelbar fara hotar är full beredskap påkallad.

– Det är likadant varje år, meddelar samordnare I-T Nätt. Folk ringer och beklagar sig dagarna i ända. ”Jag vill inte uppdatera min hemsida idag, det är inget roligt att surfa längre, varför var jag tvungen att börja skriva dagbok på nätet?”

Han låter precis som Lotto-Åke när han raljerar över de arma satar som drabbats av den årligen återkommande Internet-ledan.

– Tänk en smula på oss då, fortsätter han. Vi har det minsann inte heller så roligt! Har du tänkt på det nångång? Har du det? Va?

Herr Nätt faller samman över det ergonomiska tangentbordet och snyftar hejdlöst. Hela kroppen rister av förtvivlan och han bokstavligen sliter sitt hår i stora tussar. Vid andra datorer i samordningscentralen utspelar sig liknande scener. Människorna i de vita rockarna slänger musmattor omkring sig och skapar trassliga sladdhärvor av sällan skådat omfång samtidigt som de fnittrar lite busigt sådär.

En glasögonprydd, råttliknande tekniker tar till slut sin revansch efter lång tids plåga när han kastar NT-manualen på en sopande städare av utländsk härkomst. Ja, det var förstås städvagnen han försökte träffa, men man kan ju inte lyckas jämt. Städaren, som inte helt oväntat var en före detta hjärnkirurg från Iran, tog den tjocka boken på studs mitt emellan ögonbrynen och lyckades tippa ner den bland kurskatalogerna och tomburkarna innan han själv tuppade av.

Teknikern fnittrar hysteriskt. Han höjer armarna mot takfönstret och de avlägsna solstrålarna letar sig in genom lort-ränderna i de halvsvarta glasrutorna och lyser upp honom som vore han Jesus.

– Nu ska här bli Linux, mullrar han med en bedövande tordönstämma som inte alls passar hans gängliga lekamen. ”Linux Finux, Pyttemjuk är jättesjuk” mässar han vidare medan människorna i lokalen, på ett närmast religiöst sätt, samlas kring hans fötter. ”Linux Finux, Linux Finux” fortsätter mässandet och fler och fler faller in i mantrat. Vi finner för gott att smyga iväg samma väg vi kom in.

Internet-ledan sprider sig som synes fortfarande vidare i landet. Sverige befinner sig i allvarlig kris. Vem ska uppdatera Internetsidorna? Vem ska starta om servrarna? Vem ska över huvud taget orka slå på modemet och ge sig ut på en surftur på sorgligt innehållslösa sajter? Ingen. Absolut ingen.

Utom kanske de krakar som ännu inte ens lyckats koppla upp sig. De samhällets olycksbarn som i sin strävan att hinna med IT-tåget upptäckte att de inte alls kunde installera Internet på en kvart. I stället sitter de nu på tredje dygnet i kökssoffan med en kopp sen länge kallnat kaffe framför sig. Telefonen är hjälpligt fastsatt vid det nu rödmosiga högerörat med hjälp av en blompinne, en oputsad promenadsko och två gummisnoddar. I luren hörs ingen pausmusik. Var tredje minut bryts den öronbedövande tystnaden av en alltid lika vänlig kvinnoröst:

– Tack för att du väntar. Vi tar strax emot ditt samtal. Behöver du hjälp att koppla upp dig mot Internet finns hjälp på vår hemsida: håtetepe kolon snedstreck snedstreck dubbelve dubbelve dubbelve…

Publicerat den 8 oktober 1999