Bindefelds lista

Hur kommer man med på Bindefelds gästlista egentligen? Jag inser naturligtvis att medelålders två-barnsmödrar från Västerås inte med automatik ramlar ut vid datakörningen av det vackra folket. Men ändå…

Jag vill också vara utvald och speciell. Tro inte ett ögonblick på gratisätarmaffian som suckar och får det att verka som en uppoffring att springa på premiärer och äta sig mätt på hummer och kaviar. Det är inte hälften så jobbigt som de får det att låta. I min värld är gratis gott. Och hummer slår blodpudding vilken dag som helst.

Är du inte kändis, kommer du inte med på listan och får vackert betala din förning själv. Tursamt nog finns det enkla sätt att bli känd på idag. Att vara med i en dokusåpa är ett av de mer populära. Deltagarna gör bort sig inför öppen ridå och dansar på premiärerna en säsong innan de glöms bort såväl till namn som till utseende. Med lite tur har de hunnit tröttna på gratisätar-slitet och hittat tillbaka till verkligheten; ett deltidsjobb i ICA-kassan i väntan på att slå i genom ”på riktigt”.

En som slog igenom på riktigt, fast på Internet, var den glada turken Mahir. På sin taffliga hemsida hojtade han glatt ”I kiss you” till alla kvinnor och snart visste hela den uppkopplade världen vem han var. Det blev tryckta muggar, idolsajter och USA-turné i rödaste rappet. Det är svårt att förklara varför just Mahir blev en sån hit. Töntiga hemsidor och sällskapssjuka enslingar går det ju hundra på dussinet av, speciellt på Internet. Många försökte följa i hans spår utan att lyckas. Mahir själv skaffade manager och försvann strax därefter.

Men om man nu inte vill fläka ut sig vare sig på TV eller Internet… om man är lite lagom normal och försynt men ändå vill glassa och känna sig lyxig nån gång… när man inser att Bindan hellre bjuder in hela Bregottfabriken innan man själv kommer på tal…

Vad gör man då?

Man får helt enkelt ta saken i egna händer och skapa sig den lyx man kan. Själv köpte jag mig ett bubbelbadkar, ett knippe doftljus och nya badlakan. Jag älskar att ligga i badet med en god bok. Och bubblorna gjorde inte saken sämre. Den enda komfort jag saknar nu är en batteridriven läslampa av kartläsarmodell. Mannen i lampaffären förstod vad jag ville ha, men kunde dessvärre inte hjälpa mig. Han föreslog istället att jag skulle öka på mängden ljus. Så det blir riktigt romantiskt.

– Jag ska inte ha nån romantik, sa jag. Jag ska läsa en bok.

publicerad i Plaza Kvinna nr 12, 2001

Kommentarer stängda.