Prinsar och grodor

Trots att så många människor har träffats via Internet, betraktas det fortfarande som suspekt att hitta en partner på det sättet. Personligen har jag svårare att fatta att man kan hitta någon vettig människa på krogen än via Internet. Och då menar jag inte för kvällen utan för livet.

Internet vimlar av pedofiler och idioter. Även om man kan förhålla sig relativt anonym på Internet, brukar man snabbt märka om något står galet till. Då är det bara att dra sig tillbaka och bli oanträffbar. Det är svårare att göra i verkligheten. Det är lätt att förledas av ett vackert yttre eller ett bländande leende. Om prinsen du dragit med dig hem från krogen visar sig vara en groda när ni sitter i taxin, kan det vara lite knivigt att bli av med honom på ett snyggt sätt.

Pratar man bara genom skrift slipper man bländverket. Orden står för sig själva och det finns tid att formulera tankarna. Ja, det finns pedofiler och idioter på Internet. Men de finns också i verkligheten. Och de har ingen stämpel i pannan som igenkänningstecken.

Vad vet du om din grannes fritidssysselsättning egentligen? Han kanske importerar polskor eller laddar hem barnporr när ingen ser på.

Nu menar jag inte att du ska ringa polisen eller spöa upp grannen. Jag menar bara att vare sig det handlar om Internet eller grannskapet, så måste vi vara uppmärksamma. Idioter finns överallt, bra människor också. Att, som media ofta gör, måla upp Internet som roten till allt ont är vansinnigt och orättvist.

Du kan hitta både idioter och vänner för livet via datorn, på jobbet eller i Konsum-kön. Det spelar faktiskt ingen roll var du hittar din prins, bara du ser efter att han inte har grodfötter.

publicerad i Plaza Kvinna nr 2, 2003

Kommentarer stängda.