Medora har setts!

Till Medoras grupp på Facebook

Uppdaterat 20/7: Medora sågs i morse på Sotargatan!

VLT hade en helsida idag den19 juli om Medoras försvinnande. Ja, egentligen handlade det om bostadsrättsföreningen Tofsvipans sätt att hantera mina uppsatta lappar om Medora. Läs mer här:

Kattlapp ledde till förtret
och
Vi vill ge henne en läxa

Jag blir lite fascinerad över uttalandet om att ge mig en läxa. Det vore en annan sak om jag varje vecka gick och satte upp lappar med erbjudande om varor eller tjänster. Det tycker inte heller jag att man ska skräpa ner omgivningen med. Men jag har bott i mitt radhus i 25 år nu och det här är första gången jag ens har kommit på tanken att lappa grannhusen.

För min del är tjafset över och jag är enormt tacksam över att Tofsvipan valde att göra som de gjorde. Nu vet hela Västerås om att Medora är borta och jag har fått en del samtal varav ett är riktigt intressant.

Medora övernattade troligtvis på en altan ca en km österut men smet med blixtens hastighet när hon blev upptäckt i morse. Nu hoppas vi att Medora kommer tillbaka i kväll för då kommer fällan att vara på plats, full med god mat.

Senare på förmiddagen ringde en ung man som presenterade sig som Andreas. Han sa sig tillhöra ett arbetslag som höll till vid Råbyleden i höjd med Netto.

– Din katt ligger här på vägen, sa han. Jag frågade om hon var död men det var hon inte. Sedan bröts samtalet. Han ringde från okänt nummer så jag kunde inte ringa tillbaka. Jag åkte naturligtvis i väg och letade efter a) Andreas och b) en katt på eller vid vägen. Jag hittade ingendera.

45 minuter senare ringde telefonen igen. En annan ung kille sa samma sak som ”Andreas”.

– Din katt ligger här på vägen. På Råbyleden, förtydligade han.

– Min arbetskompis slog den i huvet. Den var ju livlös. Återigen bröts samtalet.

Nu blev jag riktigt upprörd. Skulle det sluta så här? Jag får ett livstecken och har hoppet om att Medora ska gå i fällan i natt och äntligen få komma hem. Och så kanske hon ligger ihjälslagen eller svårt skadad ett stenkast hemifrån.

Även denna gång åkte jag hela Råbyleden åt båda hållen men hittade ingenting. Så småningom gick det upp för mig att jag blivit utsatt för ett skämt. Nog för att jag har dålig humor, men det här är inte roligt någonstans.

blog comments powered by Disqus